Fredag En typisk höstförmiddag. Det är lite rått och grått. Sovit
som en gud efter jag somnade drömde konstigt men kommer ihåg lite fraktioner
som jag kommer inte kunna ihop till något vettigt. Är dock på jobbet och så här
sista dagen innan semestern går tiden lika segt som segt tuggummi. Har rätt lugnt idag med ord, för lugnt.
Lunchen är fortfarande 90 minuter bort och blicken fladdrar nere till klockan i
högra hörnet rätt ofta. Inte är jag hungrig än men det kanske kommer. Helgen är
för dörren också och lönen har hittat fram till mitt konto, hoppas jag!

Ska tvätta bil ikväll, det är en avslutningskaravan för
säsongen med jänkare imorgon och även den biten går till vintervila. Klubben
jag är med i har rätt mycket verksamhet och en del har varit utanför ramarna
lite vilket är bra, det är alltid bra att smala in pengar till barncancerfonden
och liknande. Annars så finns det ju en risk att som alla gör, att man bara ser
efter sitt eget hus och det rullar bara runt år från år på gamla hjulspår. Är faktiskt
sugen på att gå ut i helgen men vet inte om det är så smart så här runt
älgjakten för det är gott om älg som hamnar ut efter de ödsliga vägarna här. Oavsett
hut man kör, så hamnar man vid vägar med tallåker runt om. Det heter väl
tallskog men nu när all träd är lika gamla och nyplanterat efter hyggen så blir
det samma man ser mil efter mil. Plus varje gång blir det en överraskning när
man ser att solen går ner tidigare och tidigare.

Det syns nu ordentligt att det har blivit höst, de senaste
nätterna har varit kalla vilket har gjort att ängarna inte längre är gröna, det
där gulbeiga har tagit över mer och träden har fått alltmer färg. Verkar vara
tidigare i år än normalt, kanske redan om 10 dagar är höstfärgerna här så
kanske får jag planera lite om min Norgeresa. Antagligen blir det också en
tidig vinter och får nog undvika bergspass så mycket det går. Men jag kan ju
hoppa över det och göra annat. Danmark blir nog något jag ska åka till efter
det sista planerade resan till Norge. Då har jag nog med material för en bok
med foton. För en finne är det rätt coolt att ha en landsgräns så nära som jag
har det. Det är bara 12 mil till gränsen och jag behöver inte med andra ord
boka biljetter, gå upp onödigt tidigt för att få plats i en färja för att gå
upp halvsex tiden för att käka frukost och vänta in att bogporten öppnas och
morgonsur och trött bege mig i den stockholmska högtrafiken.

Så här års ser man knappt en bil när man passerar
Sälenfjällen och jag har nog blivit stoppats 2 gånger under alla dessa år. Norge
är är rätt likt som Sverige trots allt men annorlunda nog för att göra det
speciellt. Än har det inte trots allt blivit rutin. Men om ett år blir det nog
Danmark, kanske passar jag på att åka till Karlskrona samtidigt, har inte varit
där sedan lumpen. Just nu tanken av att åka vägen mot Göteborg lockar inte,
även jag har varit sugen rätt ofta att åka dit för känna det jag kände förut. Nu
inser jag att det skulle göra mer skada än nytta. Idag vill jag egentligen
glömma allt som förknippas med exet, till det milda grad när jag hör göteborgska
på TV så byter jag blixtsnabbt kanal. Jag gillar Göteborg annars, men inte just
nu…

Det är konstigt egentligen med känslor, speciellt efter man
har blivit sviken, bedragen och sårad. Hur snabbt efter man har klarat av
sörjeperioden det övergår till något helt annat. Idag när hon dyker upp i minnet
blir jag bara på dåligt humör, blir mest arg. Arg på henne och mig själv, varför
litade jag på henne, varför i helvete höll jag mig kvar när jag hade känslan
över att allt inte stod rätt till. Varför
i huvudtaget behövde jag träffa henne. Kanske borde det finnas en VDN-märkning
på oss, precis om på en begagnad bil med alla fel och alla tillbehör? Liknelsen
är inte så tokig för idag tycks vi vara mest upptagna med att leta efter någon,
någon man funkar med, någon man dras till, tills det börjar bli dags igen. Vi
konsumerar allt, även förhållanden. Allt ska vara perfekt, vardagen bara en
tunnel tills man har tid och råd för en upplevelse som man får betala dyrt för
resten av året, samtidigt man försöker få budget för nästa. Nästan hela livet
består av en vardag, och den är fylld av vardagshändelser. Varför är vi så dåliga att hitta på något som
gör den bättre? Behöver man åka till en fjärran badstrand långt borta när man
kan hitta nästan samma sak närmare. Vi måste bli bättre att lyssna på varandra,
bli mer tajtare med varandra och mer påhittigare än vad vi är. Nu stundar dock
den årstiden då det blir lite svårare med roliga alternativ. En kväll vid
solnedgång nära med den älskade blir nog inte lika mysig nu när nordan blåser
snålt och det regnar slags. Men något måste man kunna hitta på då, eller hur?

2013 var ett dåligt år för mig och det här året har varit om
möjligt ännu sämre. Allt skit som kan tänkas har hänt och ett tag orkade jag
inte bry mig utan la den ena dåliga nyheten på hög. Än har jag nog mer fullt
upp att se efter mig än att vara spå empatisk för andra än jag brukar vara. Önskar
dock att jag hade fått hoppa över det här året, ha den helt ogjort. Hoppas dock
att det nya året 2015 ska bli bättre när den en dag kommer, för värre än 2014
är det svårt att bli. Hösten känns, som en istapp i själen, jag har blivit kall
och jag fryser. Dags för te, och klockan går så långsamt, kan det inte bli 16.00
någon gång idag?