Onsdag – yra nummer fyra idag eller har jag tappat
räkningen? Inte lätt att ha koll på det nu när det är stekhett ute, runt 30
plus, lite speciellt med att bo här är att temperaturväxlingen är runt 50 upp
till 60 grader på ett år. Det är en skillnad på plus 30 grader och minus 30.
Solen är ensam i skyn, not a cloud in the sky som Paul Simon en gång sjöng. Kommer
ihåg det där för när jag gick på högstadiet så spelade bildläraren det om och
om igen, om det inte var Simon & Garfunkel så var det Paul Simon, fast på
slutet började hon spela Desolation Boulevard med Sweet. Den plattan var nog
början till Sweets svansång, de sa upp samarbetet med Chinny-Chaps om hade radat
upp hits med dem. De ville spela mer hårdrock än tuggummipop som dök upp på
diskarna. Fast från Hellraiser fick deras singlar mer attityd. Det var
avdelning musikhistoria.

Ville inte upp morse, ville sova ut mer, men man ska visst dra
sitt strå till stacken tydligen. Gjorde några skyltar till bilklubben som sätts
upp, inte svårt alls, lite powerpoint och återanvändande av bilder från de
sidor jag gjort åt dem, inplastning och klart. Det är rätt bra orsak de gör en
drive för Barncancerfonden, de hade som mål att få ihop 40 000 kr och de
är redan där och ännu två yror som väntar. Det blir kul när folk sätter ut mål
och när de når dit, det kan man även göra här i Ovansiljan. Trots rätt hårt
gränsdragning så ser jag kommunerna här ute som EN enhet. Orsa är ju bara 17 kilometer från Mora
och trots att många håller på Leksand så är det i Mora man handlar eller jobbar
i de flesta fall. Antagligen är det likadant i älvdalen och
kommunangelägenheter som drif vävs allt mer samman. IT är redan där och det är
snart tur för biblioteken. Få se hur det blir med det, kanske går man ifrån
mindre enheter till allt större men då missar man nog lite, det är ju glesbyggd
vi talar om.

Är som sagt trött, var nere på stranden ett bra tag i går, 3
timmar och vadade ut i viken i något som kändes som evighet innan det blev
djupt nog för ett dopp. Några simtag under ytan och sen så satte jag ner mig i
sandbottnet för att sitta där och kyla av kroppen lite. Denna gång ingen åska
som såg till att man fick packa upp allt och duscha och åka hem. Fortfarande
känns det som dolk i buken när jag ser par eller unga familjer runt om. Hör en
röst som säger, ”det funkar ju för dem, varför funkar det inte för dig?”, att
åka ensam i cabben är inte till tröst, åker mest då hem för att låsa in mig för
en stund. Vet inte hur länge jag kommer
att känna så, känns som för en evighet. I dag skulle jag nog känna så här om
jag träffar en ny, jaha hur länge kommer det här funka? Tre månader max, innan
det brakar igen! Vill inte genom lida på nytt, är rätt skör men allt känns
bättre än det här. Tvåsamhet är guld, annat är rostande järn.

Tror nog att jag letar rätt mycket mer ändå än jag anser jag
gör. Har dock lagt ner dating sidorna för det känns alltför mycket köttmarknad
där alla tycks ha ett stall med folk de kan vraka genom. Vet inte om jag har
haft det, dels har jag ingen lust att betala några hundringar och sedan chatta
med typ Terese som bor i en småstad i Sverige, dock rätt nära mig som visar sig
bo i Minsk och tappat sitt svenska modersmål och vill att man ska skicka 500
spänn utan vidare. Jo jag har råkat ut för det där och kontakten avslutades
omedelbart. Eller så är det ingenting, antagligen sitter man på andra sidan att
prinsen från sagorna dyker upp. Välja och vraka, IKEA med lager fyllda med din
nästa relation, spara kontot för ifall du behöver uppdatera. Nu såg jag på TV
att de hade datingsajter för dig som har höga krav, hög lön, god smak,
ambitioner som täcker rymden. Undrar hur dessa människor får tid att träffas?
De är nog mer gifta med jobbet och har kanske glömt vem de är som personer…
Hemsk tanke…

Idag ska jag bli klar med halva nätverksgrejen på jobbet,
sen blir det väl sen lunch, ner till badet och bo i duschen en timma efter det.
Yran, den väntar och den är det enda som händer som inte kostar pengar. De alternativ
som kostar pengar är få och har i princip samma saker att erbjuda som man får
gratis. Är rätt osocial nu, tappat en hel del så kallade vänner med det här
relationen jag hade, är inte direkt sugen på att återupprätta dem heller. Vill
inte heller att återgå till mitt gamla liv, den känns nu rätt meningslös med
mina gamla intressen men sakta men säkert glider man in i det igen och trampa
på gamla hjulspår allt djupare och djupare. Vill ut ur det hela, inte ha några
koppel och hitta mitt jag, som verkar vara ett nytt jag- Plötsligt nog så
märker jag att jag är inte i fas med mig själv för mitt bästa råd för folk i
min situation har alltid varit att bli först vän med dig själv, bli ärlig med
dig själv för att veta av dina fördelar och nackdelarna som du ska försöka få
bort. Just nu känns det gamla jag som jag varit tråkigt, utdaterat och värdelöst,
det visade den här relationen det. Samtidigt som jag inte heller känner igen
mig, skulle nog aldrig vara så här öppen med mig annars, även jag givetvis inte
säger allt, är inte redo för det. Vet inte OM jag vill bli det heller och kan
inte vara det nu heller. Lite självkoll
ska man ju visst ha sägs det…

Har inte hört ett pip från exet efter min utskällning,
antagligen så har hon fattat att hon har kört oss ner i diket eller så är jag
plötsligt en ännu en annan idiot som egentligen inte är den som jag är. Men det
är hennes problem, just nu är det bara bra att jag inte har livstecken av
henne. Tror inte att jag hör från henne innan jul, då mi tjejer har det sista
halvårskollet över hur man mår, som ett sätt att rensa samvetet och minnena för
att se att allt är gott. I varje fall så känns det bättre nu efter utskällningen
och kanske har jag kastat loss ankaret nu, än funkar inte motorn men jag driver
i väg sakta mak..