Måndag – Trött på jobbet
igen, solen skiner ute o det är varmt. Helgen som gick var inte händelselös
direkt. Farsan mår bättre nu men kan inte hålla på jobba som förr. Det märks
att han är frustrerat med den nya situationen. Fast det tar nog en vecka eller
så är han igång igen. Han kan inte ta det lugnt. I fredags skjutsade jag min
kompis till psyket i Säter. Han var väldigt ängslig och jag hade lite dåligt samvete över att jag hade
tjetat honom att åka dit, det kände rätt mycket som jag tog den gamla hunden
till veterinären för den sista sprutan. Det kändes inte rätt men han var med på
det och trots allt så var han rätt ängslig över allt. Dessutom att åka dit är
väl inte längst upp på någons önskelista. Hans liv är i kaos och han kan inte
hantera det just nu, hoppas att han får den hjälpen nu som behövs. Att skjutsa
en patient in i en mottagning där han får med droger vila några dagar och sedan
skicka honom hem med en näve tabletter och fler på recept är väl knappast vård.
Det måste finnas ett mellanläge, kanske en trygg boende där patientne är
relativ fri att göra sina ärenden men med personal som kollar att det går rätt
till med livet. Att en person ligger i fosterställning dagarna ända är väl
knappast vård.

I Säter var det cruising och jag försökte kolla in bilar och
sånt när han var och handlade för vistelsen. Han var klar över att han skulle
bli inskriven men inte om han skulle bli det just i säter eller skickas
tillbaka till Falun och på en avdelning där. Väntan på läkaren blev lång, även
om antal patienter som var där akut var inte så långt. Det var en kille som
väntade när vi kom in men trots det tog det ett par timmar innan det blev hans tur.
I Säter hade de ingen plats men de ordnade plats i Falun eller så kunde han åka
hem. Ha valde nog klokt att ta Falun. Under tiden hade cruisingen ökat och jag
försökte få med honom på ett varv men han hade bråttom till Falun, trots det
fannsdet tid för cigaretter och matpaus. Han försöker dämpa sitt med cigaretter
och na röker kopiöst mycket nu, inte bra. Efter det så lämnade jag hans nycklar
till en gemensam kompis och tog honom på tur utmed Falun, ibland känns det som
lägenheter är lite väl lyhörda så jag ville att vi kunde snacka medan vi
kryssade runt på stan. Hemma efter midnatt. Fast på vägen hem så ringde jag upp
en annan kompis och kanske för första gången berättade jag om allt som tynger
mig. Mycket av det är kring exet men allt det andra kom med. Det kändes rätt
bra att få göra det. Kunde sova i alla fall.

Hade väntat mig att det skulle vara cruising på riktigt
hemma men det var en förmiddagsgrej som ett jippo mot supandet och alla skulle
som deltog vara nyktra. Jag missade den, alltså cruisingen, inte supandet, för
jag var trött. Att vara sömnlös har sina nackdelar och på dan var det dags att
klippa gräs på gården och på torpet på andra sidan, sedan biltvätt in och
utvändigt och ut på kvällen för att kolla vad som händer. Det var tomt men
sprang på vice chefen på bilklubben o vi hade ett snack å det folktomma torget
i Orsa bland alla dessa knott. Vindstilla, fuktigt värme är ett bra recept för
knott. Vi snackade lite allmänt, mest om klubbens lyckade insamling mot
barncancern, om klubben, yngre medlemmars supande och svineri, om att utveckla
både mora och Orsa. Själv tog jag upp att det är rent sagt fördjävligt att
i mora som har en fin strand så har man
placerat ut asfalterade parkeringar. Jag tycker att hela strandområdet ska
förvandlas till en park med olika skepnader eller teman. Göra den aktiv för många i området bor i
lägenheter så att stranden kunde bli lite av deras trädgård och promenadstråk
på sommaren men även på vintern.

Igår var jag och lämnade över min film om musiebanan i
Jädraås till dem och det blev uppskattad även om filmen är väl ingen mästerverk
men det skillrar med bara orginalljud deras vardag. Dagen till ära var de
förvånade över hur många vill åka till Tallås 5 kilometer bort eller
till deras nya slutpunkt som ligger kanske ett par kilometer längre bort. Jädraås
är ett litet brukssamhälle och i mycket vid sidan av museibanan och den väldiga
hyttan intill en resa tillbaka i tid. Tar man bort ett par moderna kåkar och
asfalt så är det som på trettiotalet. Det är fritt att ströva omkring och
medlemmarna är både villiga och tålmodiga över deras verksamhet. Anbefalls!!!

Sov inget på natten innan söndagen, så jag fick lura i mig
kaffe inför färden till Jädraås och den vanliga vägen var ett långt vägbygge
och färden dit tog sin lilla tid. Trots det så efter filemn som jag också
laddade ner på deras dator, så beslutade jag mig att ta en stund vid havet i
hamnen i Gävle. Lunch i form av en tacorulle inköpt hos Statoil i Sandviken så
åkte jag iväg. Sömnbristen gjorde nog sitt, tog av fel ett par gånger innan jag
kom fram. Kör sällan fel och hittar rätt hyfsat även i Gävle annars. Ringde
till kompisen i Falun och lättade mig ur även där. Kanske inte så smart på
vägen hem tog jag en snabbesök hos honom för att kolla att han ver okej. Men
började känna hur mina ögonlock vägde ly så jag hade bråttom hem. Men på natten
hände det igen, jag kunde inte sova. Tog telefonen och skällde skiten av mitt
ex, kallade henne för en massa fult, hon hade telefonen på och försökte svara
men jag malde på. Gick nog lite för långt men när jag var klart, så sov jag som
ett barn. Hon mår nog skit av det men så hon behandlade mig så är det
ingenting.

Ångrar visserligen det grova ordvalet men nu känns det som
jag har fått av den där ryggsäcken som varit barlast och även om det svider
lite så känns det bättre. Jag brukar inte göra det, kanske var det andra gången
i mitt liv men det kändes bra. Läste igenom det och det lät som ett
raseriutbrott, även om jag var helt lugn. Har inte hört ett ord från henne och
jag har inget mer att säga till henne. Känner bara tomhet och bilderna av oss
suddas ut lite mer. Tycker hon hade sin chans länge och väl och även om hon
kommer nog ha det jag skrev inatt som ursäkt så kommer nog ha lite dåligt
samvete över det hon gjort. Tror nog att det var nog rätt knäckande med alla
dessa väldigt grova skällsord. Det var nog första gången jag kallade någon för
en hora, inget jag är stolt för.

Trots det så år jag rätt tom, det lilla sömnen jag haft
känns i mina ögon, det blir nog stranden efter jobbet för att försöka komma i den
dvalan som man får där. Tomheten finns där, känslan av inte vara med någon
eller kan dela av de goda stunder som sommaren har med någon. Känner att jag
har inget att ge till någon och det är väl att acceptera det nu. Mycket av mitt
liv har jag slösat på ingenting och varit ensam långt mellan mina relationer, i
ro att det finns någon som är ämnat för mig. Trodde att jag hade det till
nyligen, men som alla illusionerna, så är det en bluff, önsketänkande. Med facit
i handen är det mig det är fel på, det måste vara så för det i slutändan blir ändå
samma sak.

Hon hittar en ny, snyggare, bättre i allt och som får henne
må som jag ville få henne må men inte kunde. Hade jag kunnat, hade jag nog fått
dela filten i stranden med denne någon. Hatar tanken över att vara ensam nu och
i framtiden. Det är ju inte så mycket kvar av sommaren nu och det känns att
hösten är redan här, trots värmen, den finns i mig och jag lider av det. Har
varit med om för mycket nu, svek, otrohet, separation, magsår, knäskador,
utgifter, farsans sviktande hälsa där man blir påmind hur det är att bli
gammal, även om han har morsan, polarens hälsa, och allt det andra som jag inte
har tagit upp här innan eller vet inte om jag kan göra det. Känner mig som en
gran efterstorm som har börjat luta kraftigt och troligen nästa storm knäcker
ner den. Är 54 år och förbrukad.. Vill inte vara yngre men vill inte ha det så
som det har blivit. Förra sommaren visade för mig att jag hade blivit en bra
plastfarsa och det var kul med familj även om det var för en vecka och vänta på
att hon kröp ner under min täcke och somnade i min famn… Allt det är borta, och
som det ser ut, förevigt. Det låg ju ett par gula björkblad på vindrutan efter
jag backade ut den ur garaget. Den här veckan ut, sen semester….